Bildkälla: damfotboll.com

 

För ett par veckor sedan fick jag en kallelse till U-23 landslaget, för ett läger i Linköping (som jag just kommit hem från) med en träningslandskamp mot Norge. Det kom verkligen helt oväntat men självklart som en otroligt positiv överraskning. Blev överlycklig! Det var 1,5 år sedan jag var med landslaget senast, då var det EM-kval i Holland med F19 och jag minns att jag åkte dit direkt från Barcelona där vi hade varit på träningsläger med SSK. Inte många dagar efter att jag kom hem drog även serien igång och vi spelade då i Damallsvenskan. Säsongen slutade ju tyvärr där för min del då jag slet av korsbandet redan 55 minuter in i matchen. 55 minuter av hela den säsongen var det enda jag fick. Nu har jag spelat en hel säsong efter skadan och visst var det lite kämpigt i början, men i slutet har det bara kännts bättre och bättre, därför tycker jag att det är sjukt tråkigt att säsongen faktiskt är över. Men samtidigt ska det bli skönt, och man får tid att göra annat som man annars inte har tid för under säsong.